Inget under kilten

När Ingalill Mosander i kväll (i TV-programmet Go’kväll) recenserade min bok Julmatchen på västfronten – Fotboll i Ingen mans land 1914 (Atlantis) berättade hon att skottarna inte hade kalsonger under sina kiltar. Hennes medrecensent Tara Moshiz frågade genast: ”Hur vet du det?” Det är en berättigad fråga.

Det där med skottarnas kalsonger är en gammal och utnött historia. Den för tanken till råttan i pizzan och andra ”Klintbergare”. Därför blev jag orolig när jag stötte på den i mitt material om fotbollsmatchen mellan skyttegravarna i första världskriget. Om historien var sann ville jag skriva om den, men jag måste veta.

Det var svårt att kolla. Flera personer sa till mig att det verkligen var så, att soldaterna inte hade kalsonger under kiltarna. Ibland gjorde de benskydd av sandsäckar, men de hade inte kalsonger. När jag fortsatte att fråga tvivlande fick jag veta att det finns bilder på dödade soldater som ligger på marken med uppfläkta kiltar och som visar att de inte hade något under. Jag sökte en sådan bild. Inte för att visa i boken utan för att själv se att historien är sann. Dock hittade jag inget bildbevis. Därmed fick jag nöja mig med försäkringar från några som har grundliga kunskaper om de skotska soldaterna under kriget. Jag vill inte säga vilka dessa källor är, det vore att undandra mig ansvaret för att jag tog med denna uppgift i boken. Jag kan bara säga att jag har kollat med mycket goda källor.

Och så har jag ju en samtida källa också. Det är Johannes Niemann, den tyske officer som har lämnat de mest precisa uppgifterna om fotbollsmatchen i Ingen mans land. I BBC 1968 berättade han att skottarnas rumpor syntes när kiltarna flaxade och han upprepade detta året därpå i sin bok om kriget. Så med stöd av flera av varandra oberoende källor är jag övertygad om historien om att skottarna inte hade kalsonger är sann, åtminstone under första världskriget.

Det var intressant att bli recenserad och det var roligt att få beröm. Ingalill Mosanders TV-inslag om boken finns här (recensionen börjar 9 minuter in i programmet).

Jag har också hittat en annan recension. Det är Christer Nilsson som har skrivit om Julmatchen på västfronten på tidningssajten helahälsingland.se. Även han tycker om min bok, men han ger mig en släng för att jag upprepar (vilket han dock förlåter mig).

Det där med upprepningarna kan jag förklara. Under arbetet med boken läste jag flera militärhistoriska fackböcker. Trots att jag var en synnerligen intresserad läsare hände det gång på gång att jag tappade tråden. Jag kunde inte hålla alla förband och befälhavare i huvudet, så ibland visste jag knappt om texten handlade om tyskar eller fransmän, till exempel. Därför föresatte jag mig att vara mycket tydlig när jag skrev och att hellre gå över gränsen till att bli tjatig än att riskera att tappa läsare. Christer Nilssons recension finns här.

Även författaren Nils Fabiansson, som är redaktionssekreterare på Historisk tidskrift, har varit vänlig att nämna min bok. Han har själv alldeles nyligen givit ut boken Historien om Västfronten (Norstedts). Nils Fabiansson skriver en blogg, där han har en förteckning över böcker som nu kommer ut med anledning av 100-årsminnet av första världskriget.

Pehr Thermaenius
footballinnomansland@gmail.com