lördag 17 maj 2014

Javisst, det är på riktigt




I dag fick jag åter chansen att berätta för folk om min bok och åter fick jag lära mig något om min berättelse. Det var på Djusholms torg där det var vårmarknad. Tove och Mats Ahlström (bilden) i Djursholms bokhandel hade bjudit mig och andra författare från trakten att berätta om våra böcker på vårmarknaden. Vi försökte förstås sälja också.

Det jag fick lära mig om min berättelse är att många inte förstår att den är på riktigt. De tror att jag har hittat på historien och att jag har skrivit en roman. Trots att boktiteln är faktatung – Julmatchen på västfronten. Fotboll i Ingen mans land 1914 – ville de först inte tro att spelarna i berättelsen var historiska personer. 

En vanlig fråga var: ”Var har du fått tag på dom där?” Då fick jag tillfälle att berätta om mina besök i arkiven i Dresden i Sachsen, Stirling i Skottland, London och Ypern i Belgien. Jag berättade också vad jag tänkte när jag bläddrade igenom förlustrapporterna från det tyska regementet IR133, som är inbundna i tjocka liggare: Är jag den förste som bläddrar i de här bladen sedan de bands in, kanske medan kriget fortfarande pågick? Det var ett äventyr i arkivet.

Så jag kunde försäkra marknadsbesökarna att Albert Schmidt från Sachsen och Jimmy Coyle from Skottland, de båda soldaterna i min berättelse, verkligen var fotbollsspelare och att de var med i ett tyskt regemente och en brittisk bataljon som spelade fotboll mellan skyttegravarna på juldagen 1914. Sedan visade jag fältet där de spelade, som finns på bild i boken. 

Flera ville läsa och en hel del köpte boken. Det roligaste var att jag fick sälja till en man som började med att säga, mycket bestämt: ”Jag läser inte böcker!”

En annan sa: ”Du har sålt den så bra, så jag köper den.” Det var såklart en komplimang, men jag är ändå övertygad om att det var berättelsen som övertygade, inte mitt säljprat. Om inte berättelsen hade varit stark så hade det inte hjälpt att snacka.

Pehr Thermaenius
footballinnomansland@gmail.com

söndag 11 maj 2014

Hemska år med krig




I Dagens Nyheters lördagsbilaga den 10 maj finns en sida där statistikern Hans Rosling visar att antalet soldater per år som dödas i krig har minskat. Kurvan börjar år 1946. Ett år under Koreakriget var hemskast med nära 600 000 döda.

Jag skulle vilja jämföra detta med första världskrigets första år som jag har skrivit om i min bok Julmatchen på västfronten – Fotboll i Ingen mans land 1914. Men jag har inte hittat handfasta uppgifter om hur många som blev dödade just 1914. Det är inte förvånande. Alla uppgifter om antalet dödsoffer under kriget verkar vara osäkra och ofullständiga. 

När jag började arbeta med boken trodde jag att detta skulle vara de minst svåra fakta att ta reda på. Det måste ju ha varit utomordentligt viktigt för arméernas ledare att hålla reda på hur många soldater som gick förlorade. Så då måste det finnas statistik, trodde jag. Men där hade jag fel. 

Uppgifter om det tyska regementet i min berättelse finns i arkiv i Dresden. De flesta rapporter är skrivna på blanketter eller i en standardiserad form. Men en rapport är skriven på baksidan av en krognota. Dock saknas många rapporter, så summan är osäker. För den skotska bataljonen, som jag har undersökt, finns bara några få officiella rapporter för 1914. Jag har i stället tittat på uppgifter om hur många soldater som kom som förstärkning. De verkar vara fullständiga, men de säger ju inget om striderna dag för dag.

För att i alla fall göra en grov jämförelse mellan 1914 och det värsta året i Koreakriget har jag använt Wikipedias uppskattning att 10 miljoner soldater blev dödade i första världskriget, de som dog av sjukdomar oräknade. Det blir 192 000 dödade per månad i genomsnitt om jag använder kriget på västfronten som ett mått på hur länge kriget pågick. För de fem månaderna av krig under 1914 blir det 960 000. Jag tror att den verkliga siffran är högre eftersom det var förfärliga strider i början av kriget när arméerna fortfarande rörde på sig. En historiker i Ypern påpekade för mig att Frankrike under 1914 hade sina värsta förluster under hela kriget. Så låt oss säga att det var 1 miljon soldater som blev dödade på krigsplatserna runt om i världen under 1914.

Sedan måste man fråga sig vad sådan här statistiken är bra för. Var 1914 ungefär 60 procent värre än det värsta året under Koreakriget? Kan man ställa en sådan fråga? Tänk på den skotske soldaten Thomas Rodgers familj. Han var en av de två första soldaterna i bataljonen som blev dödade. Det var den 24 augusti 1914. Var hans dödsdag endast 0,6 procent så hemsk som den 26 augusti, då omkring 300 soldater i bataljonen blev dödade?

- - -

På lördag får jag tillfälle att berätta om min bok under vårmarknaden på Djursholms torg. Mats Ahlström, som driver Djursholms bokhandel, brukar samla lokala författare under marknaden. I år får jag chansen att vara med. ”Marknaden brukar dra mycket folk – om solen skiner”, skriver Mats. Och i prognosen är det (än så länge) inget annat än solar.

De andra författarna som är med i år är: Viveca Sten (I maktens skugga och Skärgårdssommar - matbok från havsbandet), Carin Bartosch Edström (Kassandra), Anna Bråtenius (Så som vågorna slår mot stenig strand), Carin Bergström (Passion & Skilsmässa), Christer Bjurman (Högt spel under ytan) och Lena Mellander Fogelberg 
(365 : hela årets traditioner).

- - -

I höst ska jag medverka vid bokkvällar i biblioteken i Huddinge och Täby. Jag besöker gärna till bibliotek och föreningar för att berätta om min bok. Jag kan visa material som inte fick plats i boken och jag kan berätta hur jag arbetade och hur boken kom till. Jag vill också gärna svara på läsarnas frågor.

Pehr Thermaenius
footballinnomansland@gmail.com       

torsdag 1 maj 2014

Kungen missar en chans – varje år




Jag förstår inte varför kungen – som vanligt – hade generalsuniformen på sig när han i går tog emot födelsedagsblommor från barnen utanför slottet i Stockholm. 

Om jag skulle få tillfälle att fråga honom tror jag att han skulle svara att högvakten en stund tidigare hade haft parad för honom och då behövde han uniformen. Må så vara, men det hade förstås gått lika bra att ta emot soldaternas ”Grattis på födelsedagen!” i vanliga kläder. Det är inget ovanligt att världsledare står framför militärparader i vanliga kläder. Det skulle även kungen kunna göra.

Men även om det nu är så nödvändigt för kungen att ha uniformen på sig under paraden så är det inget skäl till att ha krigarkläderna på sig när han hälsar på barnen. Han hade kunnat slinka in i slottet och byta kläder när paraden var slut. Då hade han sedan kunnat komma ut till blomsteruppvaktningen som farbror kungen, inte som en krigare.

På sin födelsedag har kungen en chans att visa folk att han använder krigssymboler med eftertanke eftersom han inser vad krig är. Men han missar chansen varje år.

Pehr Thermaenius
footballinnomansland@gmail.com