Mössor och hjälmar

Några som har läst min nya bok Julmatchen på västfronten – Fotboll i Ingen mans land 1914 har frågat vad soldaterna hade på huvudet. Hade de bara mössor? Hade de inga hjälmar? Svaret är att de bara hade sina mössor. 

I boken följer jag två soldater och fotbollsspelare, en sachsare och en skotte, genom kriget på hösten 1914 fram till jul då deras förband spelade fotboll mellan skyttegravarna. Sachsarens regemente bar pickelhuvor, men de hade också runda, mjuka fältmössor. Skotten tillhörde en bataljon som bar glengarries, som liknar båtmössor.

Pickelhuvorna kallas visserligen hjälmar, men de var gjorda av läder och de gav inget skydd mot kulor, granatsplitter eller till exempel stenar som träffade en soldat efter en explosion. Dessutom var de opraktiska, trots att soldaterna bar överdrag av tyg, som jag tror var avsedda att ta bort risken för ljusreflexer. Pickelhuvans pik kunde sticka upp över kanten på ett skydd och därmed avslöja soldaten. Jag har sett en uppgift att soldaterna därför tog bort sina pikar och att senare pickelhuvor hade löstagbara pikar. På bilderna från julstilleståndet ser man både soldater som bär pickelhuvor och soldater som bär de runda, mjuka fältmössorna.

Skottarna tillhörde regementet Argyll and Sutherland Highlanders. De bar glengarries med ett speciellt band runt mössan, med ett röd-och-vitrutigt schackmönster. Det var ett minne av regementets insats i slaget vid Balaklava 1854, under Krimkriget, då soldaterna i ”en tunn röd linje” stod emot ett ryskt anfall. Bandet gör att man kan känna igen regementets soldater på bilder från kriget. Regementet hade också brittiska arméns största mössmärke. Men på bilder från vintern 1914-1915 syns också soldater som har egna, stickade mössor, som de möjligen hade fått i paket hemifrån.

I skildringar av julstilleståndet och av kriget 1914 förekommer ändå bilder med soldater som bär hjälm. Hjälmarna, både de tyska och de brittiska, har blivit symboler för första världskriget. Men de började inte användas förrän 1916. Det här är ett exempel på hur lätt det är att göra fel. Själv har jag så långt som möjligt undvikit böcker, dokument och bilder som handlar om kriget efter nyår 1915, då min berättelse egentligen slutar. Det är mycket svårt att kontrollera om det som berättas om kriget efter den tidpunkten också gällde under 1914. Kriget utvecklades snabbt. Det gällde vapnen, annan materiel och jag har förstått att även stridstekniken ändrades undan för undan hela tiden. 

Till exempel finns det en intressant bok om den tyska vården av sårade. Boken heter Där stridens sår läkas, skriven av den svenske läkaren Gunnar Nyström som gjorde en studieresa till västfronten på den tyska sidan. Boken kom ut 1915. Jag har tittat i den och såvitt jag förstår gjorde Gunnar Nyström sin resa det året. Jag har läst att även vården av dem som skadades i kriget utvecklades snabbt. Organisationen blev bättre och läkarna blev skickligare. Därför har jag inte vågat använda några uppgifter ur hans bok i min berättelse. Det som var i bruk 1915 kanske inte fanns 1914.

Pehr Thermaenius
footballinnomansland@gmail.com