I dagarna för hundra år sedan var de båda soldaterna och fotbollsspelarna i min berättelse, sachsaren Albert Schmidt och skotten Jimmy Coyle, på väg söderut i största hast.
Dock hade Albert Schmidt och hans bataljon, som varit skild från regementet under några dagar, just i kväll, den 27 augusti, en vilopaus som säkert var efterlängtad. De befann sig en bit in i Frankrike på västra sidan av floden Meuse. Där fick de nattkvarter i några lador. För första gången på länge fick de sova med tak över huvudena. Transportvagnarna hade hunnit i fatt dem och de hade fått post hemifrån. Sedan kom regementet förbi. De hade kommit över från flodens östra sida på en tysk krigsbro i närheten. Albert Schmidts bataljon kunde återförenas med huvudstyrkan som fortsatte ned genom Frankrike.
Krigsläget var nu att de tyska styrkorna jagade de franska och brittiska styrkorna i riktning mot Paris.
Under föregående dag, den 26 augusti, hade Jimmy Coyles bataljon varit med om sin första stora strid. Det var nära staden Le Cateau. När hela den brittiska styrkan på kvällen lämnade striden och gick och stapplade åt söder hade nära hälften av skottarna i bataljonen blivit dödade eller sårade eller så var de försvunna. De soldater som var kvar hade blivit splittrade.
De officerare som råkat bli befälhavare över grupperna försökte förgäves hitta någon av de andra grupperna. Bataljonens krigsdagbok berättar utförligt hur de tog sig vidare. Dessutom har jag hittat flera redogörelser som har skrivits av soldater under kriget eller efteråt.
Officeren Henry Hyslop förde en grupp från Le Cateau. På småtimmarna den 27 augusti kom de till nästa stad. Ledningen ville att de skulle fortsätta söderut, men det var inte möjligt. Soldaterna hade inte ätit sedan klockan 4 föregående morgon. De gick till ett fält där de fick te och bröd, berättar krigsdagboken. Henry Hyslop själv skrev: ”[En major från staben] flängde runt i sin bil och lyckades skaffa några limpor som vi delade ut bland männen och aldrig har mat varit mera välkommen.”
Jag tyckte att jag kom soldaterna nära när jag läste deras berättelser. Ändå är det inte möjligt att att förstå hur de klarade de långa dagarna på vägarna mot söder utan att få sova eller äta ordentligt och dessutom med risken att bli beskjutna.
Det vore intressant att få veta vad ni, läsarna, tänker när ni följer Alberts regemente och Jimmys bataljon genom kriget. Skriv till mig. Adressen är: footballinnomansland@gmail.com.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar