I dag, den 23 augusti, för hundra år sedan var soldaterna – och fotbollsspelarna – Jimmy Coyle från Skottland och Albert Schmidt från Sachsen ute i kriget på riktigt. De heldragna linjerna på kartan visar hur långt de hade kommit. De prickade linjerna visar vilken väg de sedan tog till det där fältet i Flandern där deras förband spelade fotboll på juldagen.
Albert Schmidts förband var med i striden vid orten Hastière-par-delà, där tyskarna försökte komma över från östra till västra sidan av floden Meuse. Det var under den tid då de strider pågick som på tyska sidan kallades franktirörkriget. Men i motståndarnas länder talade man om tyska grymheter mot civilbefolkningen i Belgien och Frankrike.
Ordet franktirör betyder samma sak som gerillakrigare. Franktirörer kallades de civilpersoner som sköt mot tyska soldater under kriget mot Frankrike 1870-1871. Flera av dem som då var med hade blivit höga officerare 1914 och varnade sina trupper för franktirörer. Så soldaterna väntade sig att bli beskjutna av civilpersoner.
Soldaterna hade också order att straffa de samhällen där civila sköt mot dem eller där de trodde att det var civila som sköt. På flera platser samlade soldaterna invånare och sköt ihjäl dem eller använde dem som skydd. I Hastière-par-delà blev 19 civilpersoner dödade den 23 augusti.
Jag har läst om detta i boken German atrocities 1914 – A history of denial (2001) av John Horne och Alan Kramer. Det var historikerna vid museet In Flanders Fields i Ypern som visade mig boken. Författarna skriver om Tredje armén, som var från Sachsen. Albert Schmidts regemente tillhörde denna armé.
”Tredje armén lämnade efter sig ett stråk av förstörelse när den bredde ut sig från Meuse mot den franska gränsen. [Soldater] avrättade civila och plundrade byar ...”
Tidningar i Storbritannien skrev utförligt om berättelserna från Belgien, så de brittiska soldaterna måste ha känt till dem. Men vid jul fick sachsarna ändå stort gensvar då de tog initiativ till stilleståndet. De anglosachsiska och de sachsiska soldaterna tyckte att de stod nära varandra. Berättelserna om mänskliga sköldar i Belgien störde inte julstämningen.
På den brittiska sidan hade Jimmy Coyles förband åkt tåg från Bordeaux till Valenciennes. Därifrån marscherade de österut, mot Mons, där den brittiska huvudstyrkan för första gången stred mot de tyska arméer som invaderat Belgien för att kunna anfalla Frankrike från norr.
Mitt på dagen den 23 augusti hörde skottarna kanonmuller. På kvällen, när de hittat nattkvarter i en fabrik vid belgiska gränsen, fick de bud från några andra bataljoner i samma brigad: Bataljonerna var ”hard pressed”, står det i krigsdagboken.
Jag vill gärna veta vad ni tänker när ni läser min bok Julmatchen på västfronten – Fotboll i Ingen mans land 1914. Skriv till mig. Adressen är: footballinnomansland@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar