Efter matchen

Jag skriver det här hemifrån på eftermiddagen på juldagen, när det börjar skymma på fältet mellan Frelinghien och Houplines i norra Frankrike. Det var väl ungefär nu för hundra år sedan som fotbollsmatchen mellan soldaterna från Sachsen och Skottland tog slut och de gick tillbaka till sina skyttegravar. 

Där slutar berättelsen i min bok Julmatchen på västfronten – Fotboll i Ingen mans land 1914 och nu är också hundraårsjubileet förbi. Jag hoppas att någon var där ute på fältet i dag för att uppmärksamma minnesdagen. I förra veckan märkte jag ut stället med mina skyltar i den vägkorsning som syns på bilden på sidan 168 i boken.

Men berättelsen behåller sin betydelse. Det som hände i kriget för hundra år sedan är lika viktigt och intressant under kommande år. Vi hakar upp oss på 100 år därför att det naturliga urvalet gynnade ödlor med fem tår på varje tass när de gick upp på land för miljontals år sedan. Men berättelsen är lika stark efter 101 år och under alla år framöver.

Min engelske förläggare är nöjd med den publicitet vi har fått tack vare 100-årsdagen. Och han har också lovat hålla boken i lager och att förnya sina säljansträngningar.

Så för hundra år sedan fällde de skotska och sachsiska soldaterna upp sina kragar och började stampa sig varma nere i skyttegravarna i väntan på nattens kyla. Det kan inte ha varit skönt för fotbollsspelarna som blivit svettiga under matchen. 

Några soldater hade säkert fått nya stickade mössor och halsdukar i julklapp och svepte dem tätare omkring sig – om de inte hade bytt bort dem. Sachsare öppnade nog nyförvärvade brittiska köttkonserver och kanske också lyckades värma dem. Och skottar tände förmodligen tyska cigarrer.

Skottarna blev avlösta på annandagens kväll. De firade nyår i Armantières. Sachsarna var kvar i skyttegravarna över nyår, men skottarnas efterträdare höll överenskommelsen om att inte skjuta, så de slapp föra krig under den tiden.

Skriv gärna till mig om min bok och om julstilleståndet. Adressen är:
footballinnomansland@gmail.com