tisdag 18 november 2014

Välkomna till Armémuseum på tisdag


Nästa tisdag, den 25 november, klockan 18.30, får jag chansen att berätta om min bok inför en kunnig publik på Armémuseum i Stockholm. Alla är välkomna och det är fritt inträde på tisdagskvällar. Men man ska boka biljett. Här finns upplysningar.

Det finns mycket att berätta. Under den senaste veckan har fotboll under julstilleståndet fått uppmärksamhet sedan den brittiska matkedjan Sainsbury’s började visa sin julfilm. Den finns här.

Sainsbury’s har fått både beröm och kritik för filmen. Många tycker att den är gripande och välgjord. Andra säger att filmen är smetig chokladreklam eftersom den handlar om att den brittiska huvudpersonen lägger en chokladkaka hemifrån i fickan på sin tyske fotbollskompis uniformsrock. Sainsbury’s säljer sådana chokladkakor och ger vinsten till British Legion, en välgörenhetsorganisation som hjälper soldater.

Taff Gillingham, som var Sainsbury’s militärhistoriska rådgivare, har skrivit att han tvekade länge innan han tog uppdraget. Sainsbury’s ville ha fotboll, men Gillingham anser att historierna om fotboll i allmänhet är illa underbyggda och att de har kommit att överskugga allt det andra som inträffade under julstilleståndet. Han tyckte inte att det fanns tillräckligt stöd i källorna för att göra en film med fotboll. 

Först när han fick tips om ytterligare ett soldatbrev med en fotbollshistoria gick han med på att arbeta med filmen.

Trots att det finns uppgifter om många fotbollshändelser under julstilleståndet är det endast två som har riktiga, historiska belägg, anser Taff Gillingham.

Den ena är den match som visas i filmen. Den andra är den match som jag berättar om i min bok, mellan den andra bataljonen från det skotska regementet Argyll and Sutherland Highlanders och det sachsiska regementet IR133. Och faktiskt är det så att jag har bättre källstöd för min berättelse än vad Sainsbury’s har för sin film.

Ett nytt brev om fotboll från en soldat i IR133 flöt upp till ytan för bara några månader sedan. Det kände jag förstås inte till när jag skrev boken. Det är uppmuntrande att min historia har blivit starkare. 

Just nu försöker jag få veta mer om detta brev och jag hoppas att jag kan berätta om det nästa tisdag på Armémuseum. Välkomna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar