Kulan i luften igen

I går tog soldater i Ukraina fram fotbollen när kriget tystnade. Så gjorde också soldaterna i Flandern 1914 när kriget tystnade på juldagen. Då kom fotbollar fram och soldater spelade på fälten bredvid sina skyttegravar. Några spelade till och med match mot fiendens soldater mellan de båda linjerna av skyttegravar, vilket jag har berättat om i min bok Julmatchen på västfronten. Någon sådan match mellan fiendesoldater i Ukraina har jag inte hört talas om, men det är intressant att fundera på om det skulle kunna bli match även där. Jag tror det, om bara det rätta tillfället yppar sig.

Att några soldater 1914 sparkade boll tillsammans med motsidans soldater var en sensation i sensationen. Själva julstilleståndet var en sensation, då tusentals tyska och brittiska soldater möttes mellan skyttegravarna. Tidningarna i London slog på stort när bilder och berättelser kom hem efter  en kort tid. Sensationen kryddades av uppgifterna att soldaterna på några ställen till och med hade spelat fotboll mot fienden. 

Höga befälhavare hade varnat för risken att kriget skulle tappa kraft under julen och att soldaterna till och med skulle försöka komma överens om vapenvila, så julstilleståndet var inte alldeles oväntat. Dock hade ingen trott att det skulle bli så stort – eller att det skulle bli fotboll.

Men fotbollens kraft visade sig vara så stark att det blev några matcher. Det var en sensation,  så då kan man ju säga att det vore ingen sensation om det blev sensation igen med fotboll mellan fienderna i Ukraina.

Jag tror att fotbollens goda kraft är starkare i dag än för hundra år sedan. Fotboll var stort då men fotboll är större nu. Den nya styrkan kommer att behövas för att övervinna de onda motkrafterna som förmodligen också har blivit starkare. 

För hundra år sedan lade båda sidor i kriget ned stora ansträngningar på att skapa hat mot fienden. Det behövdes för att övertyga soldater och civila att först starta kriget och sedan hålla det i gång trots de förfärliga skadorna på människor och på hela samhällena. Man kan väl säga att båda sidorna hade framgång eftersom kriget faktiskt kom i gång och fortsatte under så lång tid. Men under en kort tid vid julen 1914 sprack de hatbilder som statsledningarna hade skapat. Soldater upptäckte att soldater på andra sidan var som de själva. 

Jag tror att det skulle kunna hända igen i Ukraina, bara rätt tillfälle yppar sig. Jag vet inte hur soldaterna strider i detta krig. I tidningen står det mycket om artilleri och raketer. Soldaterna i Ukraina ser nog inte så mycket av sina motståndare som soldaterna i Flandern för hundra år sedan. Det minskar chansen att det blir en match. 

Men jag tror inte att styrkeförhållandet mellan fotbollens goda kraft och krigets onda kraft har förändrats. Jag tror att fotbollen är starkare, bara den får chansen att visa det. Jag tror att fotbollen kan spräcka även de hatbilder som skapas i dag.

I år är det 101 år sedan första världskriget började och till jul blir det 101 år sedan soldatena spelade fotboll mellan skyttegravarna. Men min bok är lika tankeväckande och aktuell som när det hade gått hundra år sedan matchen. Skriv gärna till mig om vad du tänker när du har läst. Adressen är: footballinnomansland@gmail.com.